Demokratiskt dilemma på scen

Eric Gedeon och Klas Abrahamsson, männen bakom Ingvar – en möbelsaga, som blev en stor framgång på Malmö stadsteater, presenterar med Min vän fascisten ett nytt stycke musikdramatik. Upprinnelsen till det hela är diskussioner kring demokrati och medborgarnas engagemang.
– Klas och jag sitter varje morgon på ett café i Lund och filosoferar och pratar om trötthet och slitenhet, familj och jobb. Så kom vi in på känslan av politisk trötthet i Sverige och funderade över om den står i samband med politiska förändringar, som sverigedemokraternas entré. Håller vi på att förändras? säger Eric Gedeon.

Demokrati är komplicerat och för den enskilde medborgaren blir engagemanget ofta koncentrerat till en fråga.
– Blir demokrati så svårt att förstå att vi tröttnar och vill slippa ifrån det jobbiga? Det finns tendenser att ge upp, man orkar inte följa alla hit- och dit svängar och göra alla val. Det var i den tanken idén till föreställningen började, säger Eric Gedeon.

Min vän fascisten riktar spegeln mot samtiden, mot oss här och nu.
– Vi sätter fokus på hur vi agerar och det vi gör, vi i en kulturellt medveten medelklass, säger Klas Abrahamsson. Hur gör man i en demokrati där många ställer sig utanför, tröttnar och raljerar eller fokuserar på djurrätt och fildelning men inte tar ansvar för helheten?

Som av en händelse har de sex barndomsvännerna på ön fått samma namn och samma syskonrelationer som Bullerby-barnen; Lisa, Lasse, Bosse, Britta, Anna och Olle.
– En ren lustig tillfällighet, säger Klas Abrahamsson med glimten i ögat.

Vännerna är debattglada och representerar den politiska skalan från höger till vänster. Men de blir ovänner under festen och börjar bråka.
– Så kommer en man i nazistuniform som är sympatisk och rolig och som vill vara med, säger Eric Gedeon. Det är en absurd idé, en som musikteater kan hantera.

Främlingen i uniform, Fridolf, spelas av Daniel Engman, som har en gedigen bakgrund som musikalartist. Han medverkade i Ingvar! på Malmö dramatiska teater förra säsongen.
– Jag fick frågan av Eric om jag ville göra huvudrollen i Min vän fascisten och det ville jag väldigt gärna men problemet var att jag egentligen hade ett annat uppdrag under samma period,men det är inte varje dag man får möjlighet att göra huvudrollen i ett helt nyskrivet musikdramatiskt verk där man får vara den första som utformar karaktären, så den möjligheten kunde jag inte missa, så efter lite fix så löste det sig.

Malmöpubliken kunde senast se Daniel Engman i Les Misérables på Malmö Opera där han gjorde en student och var inhoppare i rollen som Javert.

Min vän fascisten har inga talade partier, allt sjungs. Är det inte en musikal?
– Ja på sätt och vis men vi föredrar att kalla det för ett musikdrama. Det här är ett bredare material än man är van vid att jobba med som musikalartist, säger Daniel Engman.

En av de musikaler han medverkat i är The Producers där han sjöng titelsången Det våras för Hitler i föreställningens teaterscen.

The Producers är också en föreställning där man skrattar åt nazismen. Finns det likheter?
– Det enda gemensamma är svastikan på armen. Det här är något helt annat Jag tror att publiken går härifrån och tänker till.

Hur är musiken?
– Den är fantastisk, det är allt från jazz och visa till pop och rock.

Daniel Engman stannar kvar i Malmö. Till våren får man se honom i Sommarnattens leende på Malmö Opera.
– Jag gör Carl-Magnus, den rollen som Jarl Kulle gör i filmversionen. Vi börjar repetera i december, säger Daniel Engman.