Skicklig berättare
med politisk agenda

Av Li Eriksdotter Andersson 18 SEPTEMBER 2012 00.09 (UPPDATERAD 10.48)

DEL 2. Årets Bok- och biblioteksmässa i Göteborg har nordisk litteratur som tema.
Kulturredaktionen väljer därför att hedra våra grannländer genom att lyfta fram unika och uppskattade röster de från fem nordiska länderna. Först ut är Norge och författaren Erlend Loe.

Li:s nordiska favoriter:

Island:Sjón – En mångkonstnär som har skrivit allt från romaner och skräckfilmsmanus till Björks låttexter. Glider obekymrat mellan nuet och framtiden, det 'naturliga' och det övernaturliga, och alltid med en värme som är svår att inte smälta för.

Sverige: Johan Jönsson – Den som vågar ta sig an hans mastodontverk Efter arbetsschema och Livdikt blir rikligt belönad med ett omsorgsfullt, omisskänligt och omfångsrikt diktande.

Finland: Agneta Enckell - Den finlandsvenska poesins kanske begärligaste röst. Hon bryter språket i mer än tu och jag följer henne lika entusiastiskt varje gång: ”bokstav för bokst.”

Norge: Merethe Lindström - Är något så ovanligt som en skicklig nordisk novellförfattare och gör sig minst lika bra i det längre formatet. Förlänades Nordiska rådets litteraturpris 2011 för romanen Dagar i stillhetens historie.

Janne Teller är en författare med vilja att påverka, förändra och förbättra världen. Li Eriksdotter Andersson hyllar en dansk barn- och vuxenförfattare vars berättelser håller långt utan för de idéer som utgör deras ram.

"Ingenting har någon betydelse, det har jag vetat länge. Så det är ingen idé att göra något. Det har jag just kommit på."
Så inleds den danska författaren Janne Tellers bok, Intet, en ungdomsroman som har rönt stora framgångar både i hemlandet och utomlands och för vilken hon tilldelades Kulturministeriets Barnbokspris år 2001.

Orden i citate tillhör sjundeklassaren Pierre Anthon, han yttrar dem första dagen efter sommarlovet och lämnar sedan klassrummet för gott för att bänka sig på heltid i ett plommonträd. Där sitter han och river av salva efter salva av cynismer (samt en och annan plommonkärna) mot sina föredetta klasskamrater: "Allt är värdelöst" skriker han "För allt börjar bara för att sluta. I det ögonblick ni föddes började ni dö. Och så är det med allting."

De andra ungdomarna blir mycket illa till mods av hans utrop. De inser att de måste få ner honom ur trädet innan han lyckas väcka det meningslöshetsmonster som fortfarande slumrar inom dem - de måste bevisa för honom att det "finns något som betyder något".
Därför börjar de samla ihop en hög av allt det som är betydelsefullt för dem själva. Den som har offrat något till högen får sedan bestämma vad nästa person ska lägga dit. Indignationen över de egna förlusterna ökar insatserna, och vad som börjar med favoritböcker mynnar snart ut i betydligt större uppoffringar.

Och hur är det då med betydelsen? Finns det en sådan? Ptja, Janne Tellers böcker vittnar om att hon åtminstone inte själv resignerat inför tanken att det inte är någon idé att göra något – tvärtom har hennes författarskap ända sedan debuten med Odens Ö (1999) genomsyrats av en tydlig vilja att påverka, förändra, förbättra.
Det kanske mest ambitiösa exemplet på detta är vuxenromanen Kattens tramp (2004). Den handlar om gränser – vilka gränser vi håller öppna och vilka vi stänger. Som människor, som européer, som delar av en historia som bara fortsätter gnida sina kugghjul mot varandra om och om och om igen. Boken handlar också om kriget: dels som metafor för kärleken, dels rent konkret om det krig som sargade hela Balkanhalvön.

Hos mig väcker det sistnämnda minnen från ett dunkelt Folkets hus i Piteå: det är tidigt 90-tal. En lång rad bord står uppställda med information om kriget – broschyrer, flygblad. Min far köper en t-shirt till mig med texten "Ship to Bosnia". Under många år förblir textens innebörd ett mysterium.

Jag förstår att det har med Bosnien att göra och jag har hört talas om kriget där borta (var ligger Bosnien?) – men "Ship" till Bosnien? Vad ska de med skepp till? Balkanhalvön är en avlägsen plats för en svensk femåring. Krig är en avlägsen företeelse. Det kan låta banalt, ja – vi är väl alla medvetna om vilken skyddad tillvaro vi lever i här uppe. Samtidigt kan man ju bli fundersam ibland. Om vi verkligen förstår, var kommer då kraven på en striktare flyktingpolitik ifrån?

Också i denna debatt har Teller gjort ett inlägg, med sin andra ungdomsbok Om det var krig i Norden (2004). Boken är utformad som ett pass (vars utseende varieras efter vilket land den ges ut i) och inleds med orden: "Tänk om det blev krig i Norden. Vart skulle du ta vägen?" Som vanligt är Tellers avsikter tydliga och som vanligt är det lätt att känna sig lite avskräckt inför hennes anslag och politiska agenda.

Det bör man dock inte göra, för även om hon förvisso är en skicklig debattör är hon framför allt en skicklig författare – en författare till berättelser som håller långt utanför de idéer som utgör deras ram.

RELATERADE ARTIKLAR