Spara eller slösa

I flera års tid har Socialdemokraterna med en drucken papegojas envishet basunerat ut budskapet att finansminister Anders Borg är för sparsam. Det ledande oppositionspartiets företrädare har krävt att regeringen satsar Sverige ur krisen genom att lägga mer pengar på reformer och investeringar.
Den senaste tiden har vi sett hur alliansregeringen agerat så som kritikerna har krävt. På löpande band har gjorts utspel om att satsa mer statliga pengar på infrastruktur, forskning, ungdomsjobb och andra områden. Sammanlagt har finansminister Borg pekat ut ett reformutrymme för nästa år på 23 miljarder.

Men istället för att bejaka Anders Borg och alliansregeringen satsningar för att möta den internationella krisens verkningar i vårt land, levererade den ekonomiske talespersonen Magdalena Andersson, tillsammans med vice ordföranden i finansutskottet, Fredrik Olovsson, anklagelser om "budgetfyrverkeri" och om att Anders Borg ser "fria resurser – prognospengar" som inte finns i verkligheten.
Kritiken drar ett löjes skimmer över Socialdemokraternas ekonomiska politik. Det går inte att med trovärdighet ha åsikten att Anders Borg satsar för lite och för mycket på en och samma gång.

Vad regeringen gör är att föra klassisk överbryggningspolitik. Aktiviteten i svensk ekonomi har varit god med ökande sysselsättning fram till i år. Nu när en avmattning sker i världskonjunkturen, svenska exportföretag börjar varsla om uppsägningar och det inte går att se någon ände på eurokrisen, är det motiverat att lätta på den ekonomiska svångremmen. Men troligen är gårdagens kritik från Socialdemokraterna mest ett spel för galleriet. När partiet lägger sitt ekonomiska alternativ skulle det förvåna om inte de också gör lika stora satsningar som alliansregeringen, bara med lite kosmetiska förändringar.