Politikermisstron sprider sig från land till land. Nu senast i Italien där stand-up-komikern Beppe Grillo med ett budskap som byggde på politikerförakt vann ungefär 25 procent av rösterna och därmed kan blockera möjligheten att få en fungerande regering.
Det som hände i det italienska valet hade troligen kunnat hända även i andra länder. Politikermisstron är djup och växer, framförallt i länderna i Sydeuropa där den ekonomiska krisen slagit som hårdast. Men samma fenomen finns i andra länder i vår Europeiska omvärld där det normala valresultatet numera blivit att sittande regeringar förlorar makten. Till och med i Tyskland, där ekonomin är urstark, kan Angela Merkels regering förlora höstens val.

1900-talet blev demokratins århundrade där trots två världskrig den största politiska förändringen blev att nästan alla länder blev demokratier med fungerande parlamentariska system byggt på politiska partier.
Men nu vänder väljarna de traditionella partierna ryggen. Problemet tror jag ligger i att politikerna byggt upp en bild av att det finns fungerande politiska lösningar på alla samhällsproblem. När något inte fungerar som väljarna önskar finns det alltid en opposition som lovar att man har bättre lösningar. Men det som hänt i Italien är att väljarna börjat tvivla på det politiska systemet överhuvudtaget. Då röstar till och med de som borde veta bättre på en partiledare som står och skriker "Dra åt helvete" till de etablerade politikerna.

Förr gick det att styra ett lands ekonomi med beslut där den geografiska räckvidden var nationsgränsen. I den globaliserade världen är politikerna alltmer maktlösa.
Vi ser nu gång på gång hur väljarna röstar för maktskifte och efter några månader är besvikna.
Grekland, Spanien, Frankrike, Danmark är länder som samtliga bytt regeringar. Det finns ingen tydlig vänstertrend eller högervåg, bara att misstron leder till regeringsskiften. Men inga partier sitter på några universallösningar. Möjligen förespeglar de det under en valrörelse, men på andra sidan valdagen står de med tvättad hals och tvingas föra en politik som ofta är lika verkningslös som den de tidigare kritiserade. Slutsatsen är att ideologierna förlorat sin kraft och relevans i en alltmer gränslös värld.

Danmark är ett sådant tydligt exempel. Den vänsterkoalition som tog över styret under ledning av socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt, rasar i opinionsmätningarna. För några dagar sedan kom en mätning där Socialdemokraterna till och med hade lägre stöd än missnöjespartiet Dansk folkeparti. Om det vore val i dag skulle en borgerlig regering på nytt ta över styret i Danmark.
Täta regeringsskiften och svaga regeringar kommer att göra att den ekonomiska krisen förvärras i många länder. Jag tror att de etablerade partierna till höger och vänster måste våga erkänna för väljarna att det inte finns några quick-fix för att ge tillväxt och välstånd. I stället behövs det breda samförståndsuppgörelser och kanske blocköverskridande regeringar där man i varje läge blockerar möjligheten för missnöjespartier att få inflytande. Annars riskerar vi en situation där den ekonomiska krisen övergår i politiska kriser som börjar likna Europa på 1930-talet.