Det finns ett tydligt samband mellan socioekonomiska förhållanden och hälsa. Men det är inte bundet på något självklart sätt till klass utan till den livsstil den enskilde har och har råd med. Negativa livsstilsfaktorer som rökning, överdrivet alkoholmissbruk, skadlig stress drabbar kroppen i form av ohälsa och förkortar i värsta fall livslängden. Sådant kan inte tillgången till pengar göra något åt mer än relativt marginellt, som att den välbeställde har bättre råd och ser det som mer naturligt att lägga pengar på sjukvård. Malmökommissionen har kartlagt hur människors hälsa och välbefinnande ser ut i skilda stadsdelar. Den visar att medellivslängden kan skilja sig så mycket som 7 år mellan stadsdelarna.
Människor som lever i socialt utanförskap har en skadligare livsstil. En del av livskvaliteten handlar om kronor och ören, som möjligheten att köpa tandvård och mediciner. Men utanförskapet kan också i sig leda till en mer skadlig livsstil t.ex genom mer av droganvändning och sämre matvanor.
Malmökommissionen har sammanlagt 72 förslag för att höja livskvaliteten hos de fattigaste Malmöborna och hos de med skadligast livsstil. Men önskelistor blir lätt bara önskelistor eftersom det finns en krass ekonomisk verklighet. Malmö är vår fattigaste storstad och fattig jämfört med de flesta städer. Skattekraften är t.ex bara 85 procent av medelskattekraften medan den i Stockholm är 123. Malmö har inte de pengar som behövs för att med full kraft förverkliga kommissionens förslag. Det behövs fler företag och jobb.
@Byli.8.init:Lars J Eriksson