I dagarna har han fått hjälp från en jurist hos LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, med att bygga upp stadgarna för stiftelsen. Han har också fått kontakt med en auktoriserad revisor som utan ersättning ska hjälpa till med att granska räkenskaperna och arbetet i stiftelsen.
– När jag pratade med en kvinna på Skatteverket blev hon väldigt engagerad. Hon hjälpte mig med tips om hur bidrag till stiftelsen kan bli avdragsgilla.
Till sommaren gör Bengt Nilsson en ny motorcykelresa till den vitryska huvudstaden. Förra årets tripp ihop med hustrun Lena Nilsson och flera motorcykelburna bekanta från Hörbytrakten blev en succé. Den här gången blir det runt 20 personer på sju motorcyklar och i två bilar.
– För nästan alla barn på barncancersjukhuset som åkte motorcykel med oss i fjol vände sjukdomsbilden åt ett positivt håll. Läkarna på sjukhuset vill nu forska om vad som händer i kroppen hos barn när de får uppleva positiva saker som att till exempel åka motorcykel.
När de far tillbaka till Minsk i sommar kommer de att ha med sig presenter till barnen som både företag och många privatpersoner har skänkt.
– Människor är väldigt givmilda! Även de som har de dåligt ställt är generösa och vill hjälpa till.
Förutom barncancersjukhuset kommer gänget från Sverige att besöka barnhem och skjutsa också de barnen på motorcyklarna.
Bengt Nilssons liv förändrades drastiskt när hans dotter Anna som fyraåring insjuknade i cancer. Tack och lov blev hon frisk igen. Under dotterns sjukdomsperiod på 1990-talet började Bengt Nilsson arrangera grisfester på gården utanför Svensköp. Han ville skapa glädje i Annas liv och hjälpa andra svårt sjuka barn och deras familjer.
– Glädje är en viktigt del av livet!
Festerna växte i storlek och människor kom allt längre ifrån för att vara med. Uppemot 550 gäster och 350 funktionärer deltog i sista festen 2010. Tack vare sponsorer har de långväga gästerna från bland annat Stockholm, Polen och Litauen kunnat delta. Förutom god mat bjuds det på roliga aktiviteter för barn och vuxna.
När Bengt Nilsson anlitar funktionärer brukar han titta på deras ögon för att hitta rätt personer.
– De ska ha glädje i ögonen. Det är det viktigaste! Och jag säger också till dem att se barnen i ögonen, att inte titta på hur de ser ut. Barnen läser omgivningen genom ögonkontakten och behöver mötas av glädjefyllda ögon.