Hittar dramatik i det inre

Av Jan A Johansson 17 OKTOBER 2013 06.00

Bok

Vänner emellan
Författare: Amos Oz
Översättning: Sondra Silverston/Rose-Marie Nielsen
Förlag: Wahlström & Widstrand

Efter sitt självbiografiska storverk En berättelse om kärlek och mörker (2005) – där han i sin egen familjs historia fångade såväl det judiska folkets som statens Israels öde – har Amos Oz växlat ned till det mindre formatet.
I sin förra bok, Lantliga scener, tecknade han en bild av ett Israel långt bortom nyhetsflödets dramatik, i form av en svit novellartade kapitel om livet i en stillsam israelisk by på landet.

I sin nya bok,
Vänner emellan, återvänder Oz till en miljö som han skildrat förr och som han känner mycket väl - kibbutzens. Han har själv varit en inbiten ”kibbutznik” och levt kibbutzliv med sin familj i flera decennier, men de här korta berättelser om livet och människorna i kibbutzen Yekhat ligger långt från heroism och statsbyggaridealism.
Visserligen är Kibbutz Yekhat just ett sådant socialistiskt principfast kollektivsamhälle som de judiska emigranterna byggde upp som utopi i kontrast till det pogromernas Europa som de lämnat och visserligen finns en hel del av pionjärtidens anda kvar bland medlemmarna. Men vi befinner oss i David Ben-Gurions sena regeringstid – skarven mellan 50- och 60-tal – och idealismen har börjat blekna även i Yekhat. Ungdomarna flyr kibbutzlivet och vill förverkliga sina drömmar utan kollektivets ideologiska bojor.
Sorgset åser idealister som kibbutzssekreteraren Yoav Carnis den här utvecklingen, men söker så gott det går att leva värdigt och vara till hjälp för alla medlemmar som behöver hjälp. Det kan vara såväl praktiskt som stöd i hjärtefrågor.


De korta novellerna är uppbyggda kring levnadsöden av skilda slag. Här finns barnet som mobbas på natten i barnhuset, här finns ett triangeldrama där de två kvinnorna söker kontakt med varandra, här finns den lungsjuke propagandisten för världsspråket esperanto, här finns den ideologiskt hårdföre ledargestalten och läraren som också är kvinnokarl och får ihop det med en många år yngre elev, här finns spirande kärlek och vänskap som nästan ordlöst rinner ut i sanden.
Det är inga till det yttre dramatiska historier som Amos Oz berättar. Det är det inrutade livet som levs och människorna underordnar sig kollektivets krav på ordning och reda. Dramatiken finns i stället i deras inre, i deras sömnlösa nätter, i deras drömmar om att resa till andra länder.

På många sätt är Vänner emellan en berättelse om ensamhet och titeln därmed en ironi. Kollektivets samhörighet och programmatiska solidaritet kan inte rå på den individuella ensamheten och utsattheten, på tankens flykt, på mörka minnen ur det förflutna.
Och utan att det sägs uttalat är förstås skuggan av Förintelsen ständigt närvarande i medvetandet och i sättet att tänka, resonera och leva, ja, den skuggan är förutsättningen för kibbutzens nästan omänskliga grepp om individen.
Den skuggan är också en genomgående förutsättning för Amos Oz rika författarskap. Också i de här intima, sparsmakade och språkligt avskalade bilderna av ett liv i kollektiv gemenskap och en idealism som sakta men säkert är på väg att ersättas av en ny tidsanda.


Tipsa Tipsa en vän
Kommentarer
Max 200 ord. Debattregler
blog comments powered by Disqus
FLER NYHETER PÅ
Stiff Little Fingers
Långlivad återförening När Ali McMordie (till höger i bild) ringde upp Jake Burns (till vänster) för första gången på flera år resulterade det i en blöt kväll och en återförening som varat långt mycket längre än bandets ursrprungliga tid tillsammans.  

Explosivititeten i behåll

Med explosiviteten i behåll.
Miriam Bryant när hon spelade på Posthusplatsen under årets Malmöfestival.  

Stjärnorna står rätt

Miriam Bryant lever mellan dröm och verklighet. Hon är aktuell med en ny EP och snart medverkar hon i den turnerande "Julgalan".
Dagens nöjessnackisar
Nöjesbloggar
Läs våra bilagor