Naturens ljud till tidlös dans

Av Jan A Johansson 13 MARS 07.08

Tidlösheten är påfallande när koreografen Örjan Andersson i sin dansproduktion The Name of the next Song hämtat inspiration från den franske barockkonstnären George de la Tours kontrastrika ljusdunkelmåleri.
Liksom i målningarna exponeras människor i upplysta sektorer, omgivna av mörker. De kommer fram i ljuset ur skuggan och försvinner åter in i mörkret. Man vill gärna se det som tidens skuggor och ljus.

Örjan Andersson, bördig från Eslöv, är dubbelt aktuell på våra breddgrader just nu. I april har hans nya turnéföreställning för Skånes Dansteater, SVART:BLÅ, premiär och i tisdags gästspelade The Name of the next Song på Dansstationen i Malmö, ursprungligen skapad för premiär på Aarhus Teater 2012.
Andersson är ingen företrädare för programdans eller dansteater. Hans skapelser står konstmusiken och den ”rena” konsten närmare. Det hindrar inte att hans produktioner ger spännande associationer och anknytningar. Dansen som rörelse är hans styrka, hans koreografier är nästan alltid självklara i sin uppfinningsrikedom och variation, en paradox som hänger samman med att rörelsemönstren är flöden som utgår från kroppens naturliga förutsättningar.
I den här föreställningen korsbefruktar Andersson ljusdunkelmåleriet från barocken med livemusik av kompositören och musikern BJNilsen. Denne utgår från autentiska ljud från naturen, men det är ingen seren rofylldhet som vi möter här.

Det är snarare som att lägga en mikrofon i ängsgräset och dra på högsta volym. Där är ett liv och ett kiv, brummande och surrande, som kondenseras, utvecklas och korsas med melodislingor.
Musiken tar stor plats i den här föreställningen och det accentueras genom att BJNilsen själv tar plats på scenen.
Tiden blir ett flöde, som bemäktigar individen och i den verkliga naturen är tidens gång långsam, med människans mått mätt. I den syntetiska musiken spåras också en molande oro och längtan.
De fyra dansarna – tre män och en kvinna – uppträder först i längre solopartier som solitärer för att efterhand interagera i varierade duetter. De är iförda kläder i rustika material, mitt emellan natur och civilisation. Det är i den skärningspunkten vi befinner oss, på samma sätt som koreografin gestaltar individens drift till egen bekräftelse i motsats till det evigt pulserande kretsloppets anonymitet. Deras rörelser utvecklar energi och dynamik under den utmätta tiden i rampljuset.
I avslutningen, när ljuset slocknat, hör vi ur högtalarna plötsligt brottstycken från den brittiska väderleksrapporten. En ironisk grimas, kanske, naturen tryggt civiliserad i form av abstrakta observationer.


 

The Name of the next Song
Scen: Dansstationen,
Palladium, Malmö
Koreografi: Örjan Andersson
Musik: BJNilsen
Ljus och scenografi: Udo Haberland
Kostym: Nina Sandström
Dansare: Dan Johansson, Asher Lev, Shi Pratt, Paul Lee

Tipsa Tipsa en vän
Kommentarer
Max 200 ord. Debattregler
blog comments powered by Disqus
FLER NYHETER PÅ
Kristina Sandberg (till vänster) tackar för att hon fått Augustpriset för Årets svenska skönlitterära bok. Lilla Augustpriset gick till Matilde Villegas Bengtsson, Malmö.  

Augustpriset till
Kristina Sandberg

Lilla Augustpriset gick till skåningen Villegas.
Panem står på gränsen till fullskaligt inbördeskrig och i Distrikt 13 vill president Coin och den växande motståndsrörelsen att den hårt prövade Katniss ska vara ansiktet utåt för revolten.  

Flera aktuella frågor kläms in

Sent omsider fick jag sett Hunger Games föregångarna och yngre vänner – framför allt tjejer – kunde inte förstå varför jag inte stått i dörröppningen när de gick upp och dessutom var filmrecensent
Vivianne Holmberg i Maskeradbalen, en av flera uppsättningar hon medverkat i på Kungliga operan i Stockholm, där hon jobbat sedan hon blev klar med sin utbildning.  

Vivianne prisas
för sin skönsång

Sopranen Vivianne Holmberg från Bjärnum får årets Håkan Mogrenstipendium på 125 000 kronor, ett pris hon kommer att få ta emot av H.M. Konungen på måndag.
Dagens nöjessnackisar
Nöjesbloggar
Läs våra bilagor