Naturens ljud till tidlös dans

Av Jan A Johansson 13 MARS 07.08

Tidlösheten är påfallande när koreografen Örjan Andersson i sin dansproduktion The Name of the next Song hämtat inspiration från den franske barockkonstnären George de la Tours kontrastrika ljusdunkelmåleri.
Liksom i målningarna exponeras människor i upplysta sektorer, omgivna av mörker. De kommer fram i ljuset ur skuggan och försvinner åter in i mörkret. Man vill gärna se det som tidens skuggor och ljus.

Örjan Andersson, bördig från Eslöv, är dubbelt aktuell på våra breddgrader just nu. I april har hans nya turnéföreställning för Skånes Dansteater, SVART:BLÅ, premiär och i tisdags gästspelade The Name of the next Song på Dansstationen i Malmö, ursprungligen skapad för premiär på Aarhus Teater 2012.
Andersson är ingen företrädare för programdans eller dansteater. Hans skapelser står konstmusiken och den ”rena” konsten närmare. Det hindrar inte att hans produktioner ger spännande associationer och anknytningar. Dansen som rörelse är hans styrka, hans koreografier är nästan alltid självklara i sin uppfinningsrikedom och variation, en paradox som hänger samman med att rörelsemönstren är flöden som utgår från kroppens naturliga förutsättningar.
I den här föreställningen korsbefruktar Andersson ljusdunkelmåleriet från barocken med livemusik av kompositören och musikern BJNilsen. Denne utgår från autentiska ljud från naturen, men det är ingen seren rofylldhet som vi möter här.

Det är snarare som att lägga en mikrofon i ängsgräset och dra på högsta volym. Där är ett liv och ett kiv, brummande och surrande, som kondenseras, utvecklas och korsas med melodislingor.
Musiken tar stor plats i den här föreställningen och det accentueras genom att BJNilsen själv tar plats på scenen.
Tiden blir ett flöde, som bemäktigar individen och i den verkliga naturen är tidens gång långsam, med människans mått mätt. I den syntetiska musiken spåras också en molande oro och längtan.
De fyra dansarna – tre män och en kvinna – uppträder först i längre solopartier som solitärer för att efterhand interagera i varierade duetter. De är iförda kläder i rustika material, mitt emellan natur och civilisation. Det är i den skärningspunkten vi befinner oss, på samma sätt som koreografin gestaltar individens drift till egen bekräftelse i motsats till det evigt pulserande kretsloppets anonymitet. Deras rörelser utvecklar energi och dynamik under den utmätta tiden i rampljuset.
I avslutningen, när ljuset slocknat, hör vi ur högtalarna plötsligt brottstycken från den brittiska väderleksrapporten. En ironisk grimas, kanske, naturen tryggt civiliserad i form av abstrakta observationer.


 

The Name of the next Song
Scen: Dansstationen,
Palladium, Malmö
Koreografi: Örjan Andersson
Musik: BJNilsen
Ljus och scenografi: Udo Haberland
Kostym: Nina Sandström
Dansare: Dan Johansson, Asher Lev, Shi Pratt, Paul Lee

Tipsa Tipsa en vän
Kommentarer
Max 200 ord. Debattregler
blog comments powered by Disqus
FLER NYHETER PÅ
Paul Di’anno fortsatte sin musikaliska karriär efter tiden med Iron Maiden, bland annat i band som Gogmagog, Killers och Di’Anno.  

Di’Anno på Farozon

Förutom Paul Di’Anno spelar bandet Revelations och lokala hårdrocksbandet Shadows Within.
Maja Kall, scenograf för Transformation i Caroli kyrka  

Hon gör kyrkan till scen

Just nu förvandlas Caroli kyrka till teaterlokal inför Teater Inc:s Transformation.
 

Cabaret som övertygar

"Ett verkligt memento för nutidens folk."
Nöjesbloggar
Läs våra bilagor